Tisdag den 6 augusti
KRISTI FÖRKLARING
Fest
Ur Lektionarium för vardagar band IVB utgivet 1994:
Läsning Dan 7:9–10, 13–14
Jag såg att troner blev framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor, och hjulen på den var av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom. Tusen gånger tusen var hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stod där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blev öppnade.
Sedan fick jag, i min syn om natten, se hur en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han närmade sig den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras.
Responsoriepsalm Ps 97:1–2, 5–6, 9 (R. jfr 1a, 9a)
R. Herren är konung, den Högste över hela jorden.
Herren är nu konung! Må därför jorden fröjda sig,
havsländerna glädja sig,
så många som de är.
Han omges av moln och töcken,
rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron. R.
Bergen smälter som vax för Herren,
för hela jordens Herre.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans ära. R.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
du är högt upphöjd över alla gudar. R.
Ur Lektionarium för vardagar band IVB utgivet 2023:
Läsning Dan 7:9–10, 13–14
Jag såg tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar ; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.
eller:
Läsning 2 Pet 1:16–19
Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: »Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.« Den rösten hörde jag själv komma från himlen, när jag var med honom på det heliga berget. Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
Responsoriepsalm Ps 97:1–2, 5–6, 9 (R. jfr 1a, 9)
R, Herren är nu konung, upphöjd över jorden.
Herren är nu konung,
därför må jorden fröjda sig
och alla havsländerna glädja sig. R.
Han omges av moln och töcken,
rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.
Bergen smälter som vax för Herren,
för hela jordens Herre. R.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans ära.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
du är högt upphöjd över alla gudar. R.
Halleluja Matt 17:5c
V. Detta är min älskade Son, han är min utvalde.
Lyssna till honom.
Evangelium Mark 9:2–10
Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: »Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.« Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: »Detta är min älskade son. Lyssna till honom.« Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.
När de gick ner från berget, förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda.