Söndag den 9 februari

FEMTE  SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Jes 6:1-2a, 3–8

Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Och de ropade till varandra:

     Helig, helig, helig

     är Herren Sebaot!

     Hela jorden är full av hans härlighet.

Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade:

     Ve mig! Jag är förlorad,

     ty jag har orena läppar

     och jag bor bland ett folk med orena läppar,

     och mina ögon har sett

     Konungen, Herren Sebaot.

En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!«

Responsoriepsalm  Ps 138:1–5, 7c–8 (R. jfr 1c)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 688. När den läses används följande text:

R. Inför änglarna vill jag sjunga ditt lov.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,

     inför änglarna sjunga ditt lov.

Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

     och prisar ditt namn, du som är god och trofast. R.

Du har gjort långt mer än du lovat.

     Du svarade mig när jag ropade,

     du fyllde mig med kraft. R.

Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

     ty de har hört dina ord.

De skall sjunga om Herrens vägar,

     ty stor är Herrens härlighet. R.

Din starka hand räddar mig.

     Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

     Upphör inte med ditt verk! R.

Andra läsningen 1 Kor 15:1–11

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse — den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. Jag eller de — så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.

eller (kortare läsning):

Andra läsningen  1 Kor 15:3–8, 11

Bröder, bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag eller de — så är det vi förkunnar och så är det ni har lärt er att tro.

Halleluja Matt 4:19

V. Kom och följ mig.

Jag skall göra er till människofiskare, säger Herren.

Evangelium Luk 5:1–11

En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.