Tisdag den 4 februari
Läsning Heb 12:1–4
När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Responsoriepsalm Ps 22:26b–28, 30–32 (R. jfr 27b)
R. De som söker Herren skall få lova honom.
Mina löften får jag infria inför dem som fruktar honom.
De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall få lova honom,
ja, era hjärtan skall leva för evigt. R.
Alla jordens ändar skall betänka vad Herren gjort
och omvända sig till honom,
alla folk och stammar skall tillbe inför dig.
Alla härskare på jorden skall böja knä inför honom,
de som vilar i graven skall falla ned inför honom. R.
Jag skall leva inför honom,
och mina ättlingar skall tjäna honom.
De skall berätta för kommande släktled om Herren
och förkunna om hans hjälp för ofödda släkten,
de skall vittna om vad Herren har gjort. R.
Halleluja Matt 8:17
V. Han tog vår svaghet,
och våra sjukdomar lyfte han av oss.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022
Responsoriepsalm Ps 22:26b–28, 30–32 (R. jfr 27b)
R. De som söker Herren skall få lova honom.
Mina löften får jag infria inför dem som fruktar honom,
de ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall få lova honom.
Må era hjärtan leva för evigt. R.
Alla jordens ändar skall betänka vad Herren gjort
och omvända sig till honom,
alla folk och stammar skall tillbe inför dig. R
Ty väldet är Herrens,
och han råder folken.
Alla härskare på jorden skall böja knä inför honom,
de som vilar i graven skall falla ned inför honom. R.
Jag skall leva inför honom,
och mina ättlingar skall tjäna honom.
De skall berätta för kommande släktled om Herren
och förkunna om hans hjälp för ofödda släkten,
de skall vittna om vad Herren har gjort. R
Halleluja Matt 8:17; Jes 53:4
V. Han tog våra sjukdomar,
och lyfte av oss våra plågor.
Evangelium Mark 5:21–43
Vid den tiden, när Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön, kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: »Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.« Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder, skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i hopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?« Lärjungarna sade: »Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!« Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.«
Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.« Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: »Var inte rädd, tro bara.« Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: »Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: »Talita koum!« (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.