Måndag den 9 februari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Kung 8:1–7, 9–13
Salomo samlade de äldste i Israel, alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till kung Salomo i Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark från Davids stad, det är Sion. Så samlade sig då till kung Salomo alla Israels män under högtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden. När då alla de äldste i Israel hade kommit till platsen, lyfte prästerna upp arken. Och de hämtade Herrens ark och uppenbarelsetältet dit upp tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade det dit upp. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet, som hade samlats hos honom. Och de offrade där småboskap och fäkreatur i sådan mängd, att de inte kunde överblickas eller räknas. Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. Ty keruberna bredde ut sina vingar över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. I arken fanns ingenting annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ned i den vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land. Men när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn Herrens hus, så att prästerna för molnskyns skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. Då sade Salomo: »Herren har sagt att han vill bo i töcknet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där du må förbli till evig tid.«
Responsoriepsalm Ps 132:6–10 (R. 8a)
R. Stå upp, Herre, kom till din viloplats.
Vi hörde om arken i Efrata,
vi fann den på Jaars mark.
Låt oss gå in i hans boning
låt oss tillbe vid hans fotapall. R.
Stå upp, Herre, kom till din viloplats,
du och din heliga ark.
Dina präster skall klä sig i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
Vi ber dig för din tjänare Davids skull:
Visa inte tillbaka din smorde. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Kung 8:1–7, 9–13
Kung Salomo samlade de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion.
Och alla israeliterna samlades inför kung Salomo under högtiden i månaden etaním, som är den sjunde månaden. När alla de äldste hade kommit lyfte prästerna arken och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av prästerna och leviterna. Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas. Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar. Keruberna hade nämligen vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger skyldes av keruberna. I arken fanns ingenting annat än de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten.
När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus, så att de inte kunde förrätta sin tjänst : Herrens härlighet uppfyllde templet. Då sade Salomo :
”Solen har Herren fäst på himlen,
själv har han valt att bo i töcknet.
Jag har byggt dig en furstlig boning,
ett hus där du evigt skall trona.”
Responsoriepsalm Ps 132:6–10 (R. 8a)
R. Stå upp, Herre, gå in i din vila.
Vi hörde om arken i Efrata,
vi fann den på Jaars mark.
Låt oss gå in i hans boning
låt oss tillbe vid hans fotapall. R.
Stå upp, Herre, gå in i din vila,
du och din mäktiga ark.
Dina präster skall klä sig i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla. R.
Vi ber dig för din tjänare Davids skull :
visa inte tillbaka din smorde. R.
Halleluja Jfr Matt 4:23
V. Jesus förkunnade budskapet om riket
och botade alla slags sjukdomar bland folket.
Evangelium Mark 6:53–56
Vid den tiden då Jesus och hans lärjungar hade farit över sjön, kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.