Torsdag den 12 februari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Kung 11:4–13
När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet åt Herren, hans Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit. Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. Och Salomo gjorde vad ont var i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, som hans fader David hade gjort. Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok, Ammons barns styggelse. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar.
Och Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från Herren, Israels Gud, som dock två gånger hade uppenbarat sig för honom och som hade gett honom ett särskild bud angående denna sak, att han inte skulle följa efter andra gudar, ett Herrens bud som han inte hade hållit. Därför sade Herren till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och eftersom du inte har hållit det förbund och de stadgar som jag har gett dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. Men för din fader Davids skull vill jag inte göra detta i din tid. Först ur din sons hand skall jag rycka det. Dock skall jag inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag ge åt din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.«
Responsoriepsalm Ps 106:3–4, 35–37, 40 (R. 4)
R. Tänk på mig, Herre, du som besöker ditt folk med din nåd.
Saliga de som gör det rätta,
de som alltid handlar rättfärdigt.
Tänk på mig, Herre,
du som besöker ditt folk med din nåd,
kom till mig och hjälp mig. R.
Våra fäder beblandade sig med hedningar
och lärde av deras gärningar.
De tjänade deras avgudar,
och dessa blev dem till en snara. R.
De offrade sina söner och döttrar
till offer åt onda andar.
Då tändes Herrens vrede mot hans folk,
hans arvedel blev honom en styggelse. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Kung 11:4–13
På Salomos ålderdom förledde hans hustrur honom till att dyrka andra gudar, och han höll sig inte längre av hela sitt hjärta till Herren, sin Gud, så som hans far David hade gjort. Han tillbad Astárte, fenikiernas gudinna, och Mílkom, ammoniternas vidrighet. Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och höll sig inte troget till Herren, som hans far David hade gjort. Salomo inrättade en offerplats åt Kémosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och åt Mílkom, ammoniternas vidrighet. Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor, och de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar.
Men Herren vredgades på Salomo för att han hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom och varnat honom just för att dyrka andra gudar ; ändå hade han inte rättat sig efter vad Herren befallt. Och Herren sade till Salomo : ”Eftersom du var medveten om detta men inte höll förbundet med mig och de befallningar jag gett dig, skall jag rycka ifrån dig kungariket och ge det åt en av dina underlydande. För din far Davids skull vill jag dock inte göra detta under din livstid. I stället skall jag rycka kungariket från din son. Men inte hela riket : en stam skall jag lämna åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad jag har utvalt.”
Responsoriepsalm Ps 106:3–4, 35–37, 40 (R. jfr 4b)
R. Herre, besök ditt folk med din nåd.
Saliga de som gör det rätta,
de som alltid handlar rättfärdigt.
Tänk på mig, Herre,
du som besöker ditt folk med din nåd,
kom till mig och hjälp mig. R.
De beblandade sig med hedningar
och lärde av deras gärningar.
De tjänade deras avgudar,
och dessa blev dem till en snara. R.
De offrade sina söner och döttrar
till offer åt onda andar.
Då tändes Herrens vrede mot hans folk,
hans egendom blev honom en styggelse. R.
Halleluja Jfr Jak 1:21
V. Ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er
och som förmår rädda ert liv.
Evangelium Mark 7:24–30
Vid den tiden begav sig Jesus bort ifrån Gennesaret och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syriskfenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — »Nej, herre«, svarade hon, »men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.« Då sade han till henne: »För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.« Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.