Lördag den 12 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 49:29–33; 50:15–26a
Jakob befallde sina söner och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker, i den grotta som ligger på åkern i Makpela, mitt emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron, där de har begravt Abraham och hans hustru Sara, där de också har begravt Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravt Lea, på den åkern som tillsammans med grottan där köptes av Hets barn.« När Jakob hade gett sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen. Och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.
Men när Josefs bröder såg att deras fader var död, tänkte de: »Kanhända skall Josef nu bli hatisk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi har gjort mot honom.« Därför sände de bud till Josef och lät säga: »Din fader befallde oss så före sin död: ’Så skall ni säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat, genom att de har handlat så illa mot dig.’ Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de har brutit.« Och Josef grät, när de lät säga detta till honom. Sedan kom också hans bröder själva och föll ned för honom och sade: »Se, vi vill vara tjänare åt dig.«
Men Josef sade till dem: »Frukta inte. Håller ni då mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo för att låta det ske som nu har skett och så behålla mycket folk vid liv. Frukta därför inte nu. Jag skall försörja er och era kvinnor och barn.« Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.
Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus. Och Josef blev 110 år gammal. Och Josef fick se Efraims barn till tredje led. Också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte. Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall förvisso se till er, och föra er upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.« Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till er, för då mina ben härifrån.« Och Josef dog, när han var 110 år gammal.
Responsoriepsalm Ps 105:1–4, 6–7 (R. jfr Ps 69:33)
R. Sök efter Herren och era hjärtan skall leva.
Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Sjung och spela till hans ära,
förkunna alla hans under. R.
Var stolta över hans heliga namn,
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
sök hans ansikte ständigt. R.
Ni Abrahams, hans tjänares, ätt,
ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.
Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden går hans domar. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 49:29–33; 50:15-26a
Jakob befallde sina söner : ”När jag nu förenas med mina fäder skall ni begrava mig hos dem i grottan på hettiten Efrons fält, grottan på fältet i Makpéla utanför Mamre i Kanaan, det fält som Abraham köpte som gravplats av hettiten Efron. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.” – Fältet med grottan förvärvades från hettiterna.
När Jakob hade sagt detta till sina söner drog han upp fötterna i sängen. Så dog han och förenades med sina fäder.
När han dött och Josefs bröder tänkte på att deras far var borta sade de : ”Kanske Josef hyser agg till oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort honom.” Därför skickade de bud till Josef och lät säga: ”Innan han dog bad din far att vi skulle säga till dig : ’Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!” Vid dessa ord brast Josef i gråt. Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: ”Vi är dina slavar.” Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.” Så talade han lugnande och uppmuntrande till dem.
Josef bodde kvar i Egypten tillsammans med sin släkt, och han levde i 110 år. På Efraims sida fick han se barn i tredje led, och barn till Manásses son Makír kunde han uppta som sina. Josef sade till sina fränder: ”Jag skall snart dö, men Gud kommer att ta sig an er och föra er från detta land upp till det land som han med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob.” Sedan tog han en ed av Israels ättlingar och sade: ”Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra mina ben härifrån.” Så dog Josef i en ålder av 110 år, och han blev balsamerad och lagd i en kista i Egypten.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 105:1–4, 6–7 (R. jfr Ps 69:33)
R. Sök Herren, och era hjärtan skall leva.
Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Sjung och spela till hans ära,
förkunna alla hans under. R.
Var stolta över hans heliga namn,
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
sök hans ansikte ständigt. R.
Ni Abrahams, hans tjänares, ätt,
ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt,
han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar. R.
Halleluja 1 Pet 4:14
V. Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull,
ty Guds ande, vilar över er.
Evangelium Matt 10:24–33
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre. Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?
Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.«