Onsdag den 9 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 41:55–57; 42:5–7a, 17–24a
Hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, då sade farao till alla egyptier: »Gå till Josef, och gör vad han säger er.« När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land. Och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.
Så kom då, bland de andra, också Israels söner för att köpa säd. Ty hungersnöd rådde i Kanaans land. Och Josef var den som hade att befalla i landet. Det var han som sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kom dit, föll de ned till jorden på sitt ansikte inför honom. När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem. Han lät hålla dem allesammans i fängelse under tre dagar.
Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om ni vill leva, så gör på detta sätt, ty jag fruktar Gud: Är ni redliga män, så må en av er, ni bröder, stanna som fånge i huset där ni har suttit fängslade. Men ni andra må fara er väg och föra hem med er den säd som ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos er. För sedan er yngste broder hit till mig. Om så era ord visar sig vara sanna, skall ni slippa att dö.«
Och de måste göra så. Men de sade till varandra: »Förvisso har vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder. Ty vi såg hans själs ångest, när han bad oss om förbarmande, och vi ville ändå inte lyssna till honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.«
Ruben svarade dem: »Sade jag inte till er: ’Förbryt er inte mot gossen’? Men ni lyssnade inte till mig. Se, därför utkrävs nu hans blod.« Men de visste inte att Josef förstod detta, ty han talade med dem genom tolk. Och han vände sig bort från dem och grät.
Responsoriepsalm Ps 33:2–3, 10–11, 18–19 (R. 22)
R. Må din nåd vara över oss, såsom vi hoppas på dig.
Tacka Herren till lyrans klang,
lovsjung honom till tiosträngad harpa.
Sjung en ny sång till hans ära,
spela skönt med jubelklang. R.
Herren gjorde hedningarnas råd om intet,
han lät folkens planer komma på skam.
Men Herrens råd består för evigt,
hans planer från släkte till släkte. R.
Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom,
till dem som hoppas på hans nåd.
Han vill rädda dem från döden
och behålla dem vid liv i hungertid. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 41:55–57; 42:5-7a, 17-24a
När man började känna av hungersnöden över hela Egypten och folket ropade till farao efter bröd svarade han : ”Gå till Josef och gör som han säger.” Då nu hungersnöden hade drabbat hela landet öppnade Josef alla spannmålsförråden och sålde säd till egypterna, eftersom hungersnöden var svår i Egypten. Och från hela jorden kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, ty det var svår hungersnöd överallt.
Bland alla andra som kom för att köpa säd kom också Israels söner, ty hungersnöden hade drabbat Kanaan. Josef var den som hade makten i Egypten, det var han som sålde säd till alla i landet, och därför kom nu Josefs bröder och bugade sig till jorden för honom. När Josef fick se sina bröder kände han igen dem, men han gav sig inte till känna för dem. Sedan satte han dem alla i häkte i tre dagar.
Den tredje dagen sade Josef till dem : ”Om ni gör som jag säger skall ni få leva – jag fruktar Gud. Nu skall vi se om ni är hederliga : en av er får stanna kvar i häktet, och ni andra får ge er av med säd till era svältande familjer. Sedan tar ni med er yngste bror till mig. Det blir beviset för att ni har talat sanning, och då slipper ni dö.” Och så måste de göra. Men bröderna sade till varandra : ”Detta är straffet för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg hur förtvivlad han var, han bad om förbarmande, men vi lyssnade inte på honom. Därför har vi nu själva drabbats av denna olycka.” Ruben svarade dem : ”Jag sade ju att ni inte skulle göra pojken illa. Men ni ville inte höra på, och nu kommer vedergällningen för hans blod.” De visste inte att Josef förstod vad de sade, eftersom han hade talat med dem genom tolk. Nu vände han sig bort och gick ut och grät.
Responsoriepsalm Ps 33:2–3, 10–11, 18–19 (R. jfr 22)
R. Må din nåd, Herre, vila över oss.
Tacka Herren till lyrans klang,
lovsjung honom till tiosträngad harpa.
Sjung en ny sång till hans ära,
spela skönt med jubelklang. R.
Herren gjorde hedningarnas råd om intet,
han lät folkens planer komma på skam.
Men Herrens råd består för evigt,
hans hjärtas tankar från släkte till släkte. R.
Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom,
till dem som hoppas på hans nåd.
Han vill rädda dem från döden
och behålla dem vid liv i hungertid. R.
Halleluja Mark 1:15
V. Tiden är inne, Guds rike är nära.
Omvänd er och tro på evangeliet.
Evangelium Matt 10:1–7
Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: »Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. Förkunna på er väg att himmelriket är nära.«