Måndag den 7 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 28:10–22
Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ända räckte upp till himmelen, och Guds änglar steg upp och ned på den. Och se, Herren stod framför honom och sade: »Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och din säd. Och din säd skall bli som stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skall bli välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Ty jag skall inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.«
När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: »Herren är sannerligen på denna plats, och jag visste det inte!« Och han greps av fruktan och sade: »Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.«
Och tidigt på morgonen steg Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja ovanpå den. Och han gav den platsen namnet Betel. Förut hade staden hetat Lus. Och Jakob gav ett löfte och sade: »Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall Herren vara min Gud. Och denna sten som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus, och av allt vad du ger mig skall jag ge dig tionde.«
Responsoriepsalm Ps 91:1–4, 14-15ab (R. jfr 2b)
R. Herre, min Gud, jag förtröstar på dig.
Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga,
han säger: »I Herren har jag min tillflykt och min borg,
min Gud, på vilken jag förtröstar.« R.
Ja, han skall rädda dig från fågelfångarens snara
och från pesten, som fördärvar.
Med sina fjädrar skall han betäcka dig,
och under hans vingar skall du finna tillflykt. R.
»Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom.
Jag skall beskydda honom,
därför att han känner mitt namn.
Han åkallar mig, och jag skall svara honom.
Jag är med honom i nöden.« R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 28:10–22
Jakob lämnade Béer Shéva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.
I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade : ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går ; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.”
Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte !” Och han greps av bävan och sade : ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.” Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. Han kallade platsen Betel ; tidigare hette staden Lus.
Jakob avgav ett löfte : ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde.”
Responsoriepsalm Ps 91:1–4, 14-15ab (R. jfr 2b)
R. Min Gud, jag förtröstar på dig.
Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga,
han säger: ”I Herren har jag min tillflykt och min borg,
min Gud, på vilken jag förtröstar.” R.
Ja, han skall rädda dig från fågelfångarens snara
och från pesten, som fördärvar.
Med sina fjädrar skall han täcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt,
hans trofasthet är sköld och skärm. R.
Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom,
jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.
Han åkallar mig, och jag skall svara honom,
jag är med honom i nöden. R.
Halleluja Jfr 2 Tim 1:10
V. Vår frälsare Kristus Jesus har utplånat döden
och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset
genom evangeliet.
Evangelium Matt 9:18–26
Vid den tiden då Jesus talade till folket, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: »Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.« Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, eftersom hon tänkte: »Får jag bara röra vid hans kläder så blir jag hjälpt.« Jesus vände sig om och fick se henne och sade: »Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.« Och från det ögonblicket var hon frisk. När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen, sade han: »Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. Men när folket hade motats bort, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.