Fredag den 14 augusti
Läsning Hes 16:1–15, 60, 63
Herrens ord kom till mig : Människa ! Låt Jerusalem höra om det vidriga hon har gjort. Du skall säga :
Så säger Herren Gud till Jerusalem : Du härstammar från kanaaneernas land, där föddes du. Din far var amoré och din mor en hettitisk kvinna. Så gick det till vid din födelse : när du föddes klippte ingen av din navelsträng, du tvättades inte ren med vatten, du gneds inte in med salt och blev inte lindad. Ingen förbarmade sig och gjorde något av detta för dig, ingen kände medlidande med dig. Med avsky kastade man ut dig på bara marken när du föddes.
Jag gick där förbi och såg dig sprattla i ditt blod. ”Du skall leva”, sade jag till dig, där du låg i ditt blod. Jag lät dig växa upp som en blomma på marken. Du växte upp och blev stor, du blev strålande vacker. Dina bröst blev fasta och du fick hår. Men du var naken.
Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min. Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. Sedan klädde jag dig i färggranna kläder och sandaler av delfinskinn, virade fint linne om ditt huvud och gav dig en slöja av skiraste väv. Jag prydde dig med smycken, jag satte armband om dina handleder och hängde en kedja kring din hals. Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron, jag satte en praktfull krona på ditt huvud. Du smyckade dig med guld och silver, dina kläder var av fint linne, av skiraste väv och färggrant tyg. Din föda var vetemjöl, honung och olja. Du var mycket, mycket vacker, du var värdig att vara drottning. Ryktet om din skönhet spred sig bland folken. Den fulländades av den prakt jag höljt dig i, säger Herren Gud. Viss om din skönhet och ditt rykte började du hora. Du bjöd ut dina horkonster åt alla som kom förbi.
Men jag skall minnas förbundet jag slöt med dig i din ungdom, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig. När jag ger dig förlåtelse för allt vad du gjort skall du minnas och blygas, så att du inte kan öppna munnen av skam, säger Herren Gud.
eller: Hes 16:59–63
Så säger Herren Gud: Jag skall handla med dig så som du själv har handlat, då du visade förakt för den ed du svurit och bröt förbundet. Men sedan skall jag minnas förbundet jag slöt med dig i din ungdom, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig. Och du skall minnas hur du har levat och känna skam när jag tar dina systrar, både dem som är äldre och dem som är yngre än du, och gör dem till dina döttrar. De skall inte stå utanför förbundet. Jag skall upprätta mitt förbund med dig. Då skall du inse att jag är Herren. När jag ger dig förlåtelse för allt vad du gjort skall du minnas och blygas, så att du inte kan öppna munnen av skam, säger Herren Gud.
Responsoriepsalm Jes 12:2–3, 4b–6 (R. 1c)
R. Din vrede har upphört och du tröstar mig.
Gud är min frälsning,
jag är trygg och behöver inte frukta.
Herren är min styrka och min lovsång,
han blev min räddning. R.
Jublande skall ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna att hans namn är upphöjt. R.
Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting,
låt dem bli kända över hela jorden.
Höj jubelrop, ni som bor på Sion,
ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige. R.
Halleluja Jfr 1 Thess 2:13
V. Ta inte emot Guds ord som ett människoord
utan som vad det verkligen är: Guds ord.
Evangelium Matt 19:3–12
Vid den tiden kom några fariseer fram till Jesus för att sätta honom på prov och frågade: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?« Han svarade: »Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?« Och han fortsatte: »Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« De frågade: »Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?« Han svarade: »Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.«
Lärjungarna sade: »Om mannens ställning till hustrun är sådan, är det bäst att inte gifta sig.« Han svarade: »Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.«
JUNGFRU MARIAS UPPTAGNINGI HIMMELEN
Högtid
Vigiliemässan
Första läsningen 1 Krön 15:3–4, 15–16 ; 16:1–2
David samlade hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats som han gjort i ordning åt den. David kallade samman Arons ättlingar och leviterna. Leviterna bar Guds ark på sina axlar med bärstänger, så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord. David befallde de främsta bland leviterna att låta sina ämbetsbröder sångarna göra tjänst med musikinstrument : harpor, lyror och cymbaler.
Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.
Responsoriepsalm Ps 132:6–7, 9–10, 13–14 (R. 8)
R. Herre, stå upp, gå in i din vila, du och din mäktiga ark.
Vi hörde om arken i Efráta,
vi fann den på Jaars mark.
Låt oss gå in i hans boning
låt oss tillbe vid hans fotapall. R.
Dina präster skall klä sig i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
Vi ber dig för din tjänare Davids skull :
Visa inte tillbaka din smorde. R.
Herren har utkorat Sion,
där vill han ha sin boning.
”Detta är den viloplats som jag har utvalt,
här vill jag bo för alltid.” R.
Andra läsningen1 Kor 15:54–57
När det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
Halleluja Luk 11:28b
V. Saliga de som hör Guds ord
och tar vara på det, säger Herren.
Evangelium Luk 11:27–28
Vid den tiden hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« Men Jesus svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«