Tisdag den 11 augusti

Läsning Hes 2:8–3:4

Gud sade till mig : ”Människa ! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.”

     Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle. Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer. ”Människa”, sade han, ”ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.” Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta. ”Människa”, sade han, ”svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.” Jag åt den, och den smakade sött som honung. ”Människa”, sade han sedan, ”gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord.”

Responsoriepsalm Ps 119:14, 24, 72, 103, 111, 131 (R. 103a)

R. Dina löften är ljuva för min tunga.

Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg

     såsom över alla skatter.

ja, dina vittnesbörd är min lust,

     de ger mig råd. R.

Lagen ur din mun är bättre för mig

     än tusentals stycken guld och silver.

Dina löften är ljuva för min tunga,

     de är ljuvare än honung för min mun. R.

Dina vittnesbörd är min eviga arvedel,

     de är mitt hjärtas fröjd.

Jag spärrar upp min mun och flämtar,

     ty jag längtar ivrigt efter dina bud. R.

Halleluja Matt 11:29ab

V. Ta på er mitt ok och lär av mig säger Herren,

som har ett milt och ödmjukt hjärta.

Evangelium Matt 18:1–5, 10, 12–14

Vid den tiden kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vem är störst i himmelriket?« Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

     Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.«