Onsdag den 12 augusti
Läsning Hes 9:1–7 ; 10:18–22
Jag hörde Herren Gud ropa med hög röst : ”Nu skall straffet drabba staden. Grip era dödsbringande vapen !” Då kom sex män från den övre porten, den som vetter mot norr, var och en med stridsyxa i hand. Bland dem gick en man klädd i linnekläder och med skrivdon i bältet. De gick fram och ställde sig vid kopparaltaret.
Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet. ”Gå genom staden, genom Jerusalem”, sade Herren till honom, ”och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.”
Och till de andra hörde jag honom säga : ”Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet. Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom.” Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. ”Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta”, sade han till dem, ”gå sedan ut i staden och slå ihjäl.”
Herrens härlighet lämnade nu templets tröskel och stannade ovanför keruberna. Keruberna lyfte vingarna och höjde sig från marken. Och jag såg dem ge sig i väg, och hjulen höjde sig alldeles som de. De stannade vid ingången till den östra tempelporten, och ovanpå dem vilade Israels Guds härlighet. Det var samma varelser som jag sett under Israels Gud vid floden Kevar. Och jag förstod att de var keruber. Var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar, och under vingarna satt något som liknade människohänder. Deras ansikten såg ut som de ansikten jag sett vid floden Kevar. Var och en av dem gick rakt fram.
Responsoriepsalm Ps 113:1–6 (R. jfr 4b)
R. Herrens ära når över himlen eller Halleluja.
Lova Herren, ni Herrens tjänare,
lova Herrens namn.
Välsignat vare Herrens namn
från nu och till evig tid. R.
Från solens uppgång till dess nedgång
må Herrens namn vara lovat.
Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen. R.
Ja, vem är som Herren, vår Gud,
han som sitter så högt,
han som blickar ner så djupt
– ja, vem i himlen och på jorden ? R
Halleluja Jfr 2 Kor 5:19
V. Gud var i Kristus
och försonade hela världen med sig själv,
och han har anförtrott oss försoningens ord.
Evangelium Matt 18:15–20
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig, har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«