Måndag den 10 februari

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:

Läsning 1 Mos 1:1–19

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: »Varde ljus«; och det blev ljus. Och Gud såg att ljuset var gott. Och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton, och det blev morgon, den första dagen.

Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.« Och Gud gjorde fästet och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet. Och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det blev afton, och det blev morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: »Må det vatten som är under himmelen samla sig till en särskild plats, så att det torra blir synligt.« Och det skedde så. Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: »Må jorden frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bär frukt, vari de har sitt frö, på jorden.« Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter bar frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton, och det blev morgon, den tredje dagen.

Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skiljer dagen från natten, och må de vara till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, och må de vara på himmelens fäste till ljus som lyser över jorden.« Och det skedde så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen och det mindre ljuset till att råda över natten, likaså stjärnorna. Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden och till att råda över dagen och över natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton, och det blev morgon, den fjärde dagen.

Responsoriepsalm Ps 104:1–2a, 5–6, 10, 12, 24, 35c (R. 31b)

R. Må Herren glädja sig över sina verk.

Lova Herren, min själ.

Herre, min Gud, du är hög och stor.

I majestät och härlighet är du klädd,

du höljer dig i ljus som i en mantel. R.

Du grundade jorden på hennes fästen,

så att den aldrig i evighet vacklar.

Med djupet betäckte du den som med en klädnad,

vattnen stod högt över bergen. R.

Du lät källor flyta fram i dalarna,

mellan bergen tog de sin väg.

Vid dem bor himlens fåglar,

från trädens grenar höjer de sin röst. R.

Herre, mångfaldiga är dina verk!

Med vishet har du gjort dem alla.

Jorden är full av vad du har skapat.

Må jag få glädja mig i Herren. R.

Halleluja Jfr Matt 4:23

V. Jesus förkunnade budskapet om riket

och botade alla slags sjukdomar bland folket.

Evangelium Mark 6:53–56

Vid den tiden då Jesus och hans lärjungar hade farit över sjön, kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:

Läsning 1 Mos 1:1–19

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade : ”Ljus, bli till !” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Gud sade : ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

Gud sade : ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade : ”Jorden skall ge grönska : fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska : olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

Gud sade : ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

Responsoriepsalm Ps 104:1–2a, 5–6, 10, 12, 24, 35c (R. 31b)

R. Må Herren glädja sig över sina verk.

Lova Herren, min själ.

Herre, min Gud, du är hög och stor.

I majestät och härlighet är du klädd. R.

Du grundade jorden på hennes fästen,

så att den aldrig i evighet vacklar.

Med djupet täckte du den som med en klädnad,

vattnen stod högt över bergen. R

Du lät källor flyta fram i dalarna,

mellan bergen tog de sin väg.

Vid dem bor himlens fåglar,

från trädens grenar höjer de sin röst. R

Herre, mångfaldiga är dina verk !