Söndag den 16 februari

SJÄTTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Jer 17:5–8

Så säger Herren: Förbannad den man

som sätter sin lit till människor,

som stöder sig på mänsklig kraft

och vänder sig bort från Herren.

Han blir som en buske i ödemarken

och får aldrig se det goda komma.

Han skall leva i förbrända trakter,

på saltjord där ingen kan bo.

Välsignad den man

som sätter sin lit till Herren,

som litar helt till Herren.

Han blir som ett träd

planterat nära vatten.

Det sträcker sina rötter mot bäcken.

Det har inget att frukta av hettan,

bladen är alltid gröna.

Det ängslas inte under torra år,

upphör inte att bära frukt.

Responsoriepsalm Ps 1:1–4, 6 (R. jfr Jer 17:7)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 611. När den läses används följande text:

R. Välsignad den som sätter sin lit till Herren.

Lycklig den som inte följer de gudlösa,

     inte går syndares väg

     eller sitter bland hädare

utan har sin lust i Herrens lag

     och läser den dag och natt. R.

Han är som ett träd planterat nära vatten —

     det bär sin frukt i rätt tid,

aldrig vissnar bladen.

     Allt vad han gör går väl. R.

Inte så med de gudlösa —

     de liknar agnar som vinden för bort.

Herren är med på de rättfärdigas väg,

     men de gudlösas väg leder till intet. R.

Andra läsningen 1 Kor 15:12, 16–20

Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.

Halleluja Jfr Luk 6:23ab

V. Gläd er och dansa av fröjd,

ty er lön blir stor i himlen.

Evangelium Luk 6:17–18a, 20–26

Vid den tiden gick Jesus ner från berget tillsammans med de tolv och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade.

     Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: »Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

     Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta. Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.«