Torsdag den 13 februari
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 2:18–25
Herren Gud sade: »Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom.« Och Herren Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar och förde dem fram till mannen för att se hur denne skulle kalla dem; ty som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han inte någon hjälp, sådan som anstod honom.
Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen. Då sade mannen:
»Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.
Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.«
Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.
Och mannen och hans hustru var båda nakna och blygdes inte för varandra.
Responsoriepsalm Ps 128:1–5 (R. jfr 1a)
R. Salig den som fruktar Herren.
Salig den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
Av dina händers arbete får du njuta frukten.
Salig är du, det skall gå dig väl! R.
Lik ett fruktsamt vinträd blir hustrun i ditt hus,
lika olivskott barnen kring ditt bord. R.
Så välsignas den man som fruktar Herren.
Herren välsigne dig från Sion.
Må du få se Jerusalems välgång
i alla dina dagar. R.
Halleluja Jfr Jak 1:21
V. Ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er
och som förmår rädda ert liv.
Evangelium Mark 7:24–30
Vid den tiden begav sig Jesus bort ifrån Gennesaret och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syriskfenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — »Nej, herre«, svarade hon, »men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.« Då sade han till henne: »För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.« Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 2:18–25
Herren Gud sade : ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp.
Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen :
”Den här gången är det ben av mina ben,
kött av mitt kött.
Kvinna skall hon heta,
av man är hon tagen.”
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.
Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.
Responsoriepsalmn Ps 128:1–5 (R. jfr 1a)
R. Saliga alla de som fruktar Herren.
Salig den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
Av dina händers möda får du njuta frukten.
Salig du ! Ja, det skall gå dig väl. R.
Lik en vinstock som bär frukt
är hustrun därinne i ditt hus,
lika plantor av olivträd
är barnen kring ditt bord. R.
Så välsignas den man
som fruktar Herren.
Herren välsigne dig från Sion.
Må du få se Jerusalems välgång
i alla dina dagar. R.
Halleluja Jfr Jak 1:21
V. Ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er
och som förmår rädda ert liv.
Evangelium Mark 7:24–30
Vid den tiden begav sig Jesus bort ifrån Gennésaret och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syrisk-feníkisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade : ”Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, svarade hon, ”men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.” Då sade han till henne : ”För de ordens skull säger jag dig : gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.