S:ta Maria kyrka i Skellefteå invigd

Kardinalen invigde S:ta Maria kyrka i Skellefteå söndagen den 29 maj. Den tillhörde tidigare Svenska kyrkan och hette då Sjungande dalens kyrka.

Efter intåget överlämnades kyrkan till kardinalen av dem som varit ansvariga för ombyggnaden till en katolsk kyrka. Därefter välsignade kardinalen vatten som sedan stänktes på församlingen, medan han gick runt i kyrkan, som ett tecken på bot och som en påminnelse om dopet; vattnet stänktes också som ett reningens tecken på kyrkans väggar och altare.

Efter predikan och trosbekännelsen sjöngs Allhelgonalitanian och sedan lade kardinalen en relik av S:ta Teresa de Jesus de Los Andes OCD (1900–1920) under altarskivan.  

Därpå bad kardinalen invigningsbönen. Firandet av eukaristin är den viktigaste och den nödvändigaste riten vid invigning av en kyrka, men denna bön är ett tecken på avsikten att tillägna kyrkan Herren för alla tider och en bön om hans välsignelse.

Därefter smorde kardinalen altaret med krisma som gör altaret till en symbol för Kristus, "Den Smorde"; han som smordes av Fadern med den helige Ande och gjordes till överstepräst, för att på sin kropps altare kunna offra sitt liv för allas frälsning.

Sedan smorde han kyrkväggarna med krisma genom att teckna tolv kors runtom i kyrkan som ett tecken att den för alltid är överlämnad till kristen gudstjänst och är en bild av den heliga staden Jerusalem.

Ett fyrfat med glödande kol ställdes på altaret och kardinalen lade rökelse på kolen och i två rökelsekar och tog ett av karen och berökte altaret. Allt för att markera att Kristi offer stiger upp till Gud som en doft av sötma men också för att beteckna att folkets böner stiger upp behagliga och godtagbara och når Guds tron. Berökning av kyrkans långhus, som gjordes av två ministranter medan de gick runt i kyrkan, anger att invigningen gör kyrkan till en bönens hus. Guds folk blev även de berökta, eftersom de är ett levande tempel där varje trogen medlem är ett andligt altare.

Därefter plockades fyrfatet bort, altaret torkades av och på det lades en skyddsduk och en altarduk och därefter ställdes altarljusen och altarkorset fram. Diakonen tände altarljusen och därefter tände två ur församlingen ljus vid varje kors som kardinalen smort med krisma. Samtidigt tändes kyrkans belysning. Tändande av altarljusen och ljusen i långhuset påminner oss att Kristus är ett ljus för att upplysa folken; hans ljus strålar i Kyrkan och genom den i hela den mänskliga familjen.

Därefter följde eukaristins liturgi på vanligt sätt. I prefationen, som är central i kyrkoinvigningen, läste kardinalen bl a: "Ty du har gjort hela världen till ett tempel för din härlighet, för att ditt namn skulle lovsjungas överallt, men du låter också byggnader helgas åt dig, där dina heliga mysterier kan firas. Detta bönens hus, som blivit uppfört genom människors händer, viger vi därför med glädje åt ditt heliga majestät."

Efter kommunionen följde tabernakelinvigningen då kardinalen placerade ciboriet med hostior i tabernaklet

Mässan avslutades med högtidlig välsignelse vid kyrkoinvigning

Sex präster koncelebrerade och ca 225 troende deltog i invigningen som tog 2h och 10 min.

På bilden häller kardinalen krisma på altaret (foto Tommy Johansson):